Norge

När Storsjöyran var slut fortsatte vi vår resa till Trondheim, där vi spenderade två nätter på hotell. Det var en trevlig stad. Vi promenerade längs Nidälven och genom gamla 1600-talskvarter, upp till Kristianstens fästning, som även den byggdes på 1600-talet, ner mot centrum igen, över gamla bybron och bort till Nidarosdomen. Vi passade också på att ta en titt på den speciella cykelhissen som anlagts i en brant backe i stan.

Färgglada hus längsmed Nidälven med gamla bybron i bakgrunden

Kristianstens fästning från 1600-talet

Nidarosdomen

Vi fick se lite mer av cykelhissen än vanligt då den höll på att repareras. Hissen i användning när den senare var färdigreparerad.

Från Trondheim åkte vi vidare mot Krisiansund och Atlanterhavsveien, en väg som går över öar och landtungor ute vid kusten, med en och annan spektakulär bro. Det blev en heldags bilande med många stopp, fina vyer och en hel drös med väg-, bro-, tunnel- och färjeavgifter.

Atlanterhavsveien

Atlanterhavsveien

Vi spenderade en natt i en stuga nordväst om Trollstigen. Tanken var att vi skulle tälta, men prognosen sa regn, så vi bokade en stuga. Mycket riktigt kom regnet på kvällen och det höll i sig dagen efter, då vi skulle upp för Trollstigen. Sikten var sådär, men vi fick en och annan skymt av den slingrande vägen när den mjölkvita dimman då och då lättade för några minuter.

Trollstigen

Trollstigen

Vid toppen av Trollstigen lämnade utsikten lite att önska just denna dag

Från Trollstigen fortsatte vi söderut, via Ørneveien, mot Geiranger, där det blev mer serpentinvägar och fin utsikt över Geirangerfjorden.

Geiranger

Sent på eftermiddagen kom vi fram till Lom där vi hade bokat ytterligare en natt i stuga.

Stavkyrkan i Lom

Från Lom fortsatte vi dagen efter över högfjällsområdet Jotunheimen, en resa som tog oss upp till 1400 m.ö.h. Här hittade vi fler vackra vyer. Hade vi gjort någon vandring i Norge hade detta varit rätt plats - vi passerade bland annat Norges populäraste vandringsställe Besseggen - men vi var vid det här laget lite för otåliga att komma hem för att stanna en längre tid på ett och samma ställe. Därför nöjde vi oss med vandringarna vi gjort i Jämtland och Skuleskogen, uppför de betydligt mer blysamma berg vi hittade där.

Jotunheimen

Från Jotunheimen körde vi ner till Oslo där vi slog upp tältet på en camping med utsikt över stan. Väl i Oslo passade vi på att ta en sväng till Holmenkollen för att titta på hoppbacken och skidanläggningen, samt till Vigelandsparken för att titta på skulpturerna.

Holmenkollen. Vigelandsparken.

Från Oslo blev det sedan hem till svärföräldrarna i Gränna. Det går att konstatera att väldigt mycket tid av Norgeresan spenderades i bilen, men vad gör det när man har så vacker utsikt hela vägen! Under de två veckorna vi var hemifrån hade vi bara regn en kväll och en dag (samt 15 minuter duggregn i Östersund) och det är vi väldigt nöjda med. Det har varit kul att kunna kombinera familj, festival, friluftsliv, nya städer och en massa vackra platser under en och samma semester.

Jämtland och Storsjöyran

Från Örnsköldsvik åkte vi västerut mot Östersund. Vi lånade ett hus en bit utanför Östersund av ett par vänner. När vi började planera vår semester hade vi inga planer på att stanna länge i Jämtland, men då vi insåg att vi skulle passera lagom till Storsjöyran bestämde vi oss för att stanna några dagar och det ångrar jag inte.

Dagtid höll vi oss i trakterna nära huset vi hade lånat. Vi vandrade upp för ytterligare ett berg, Hällberget. Denna gång var det en något kortare vandring, men höjdskillnaden var ungefär likvärdig som i Skuleskogen. Det var tre kilometer konstant uppför och det var riktigt hett ute. Som väntat var utsikten på toppen belöning för mödan och vägen ner var förstås betydligt smidigare.

Utsikt från Hällberget

Inte långt från Hällberget skulle Nordens största enskilda hällristning finnas, i Gärde, och då vi fick lite tid att döda åkte vi dit och tittade. Hällristningar i all ära, men vi blev mer hänförda av den vackra forsen. Inspirerade av några lokalbor som badade längre ner i forsen åkte vi tillbaka dagen efter och gjorde detsamma.

Huvud och framben på Nordens största hällristning - en fullskalig älg

Vid Gärdesån

Längre ner i forsen kunde man bada

Fredag- och lördagkväll åkte vi in till Östersund för att gå på Storsjöyran. Första artisten vi såg var för oss den nya bekantskapen Sofia Jannok, som sjöng vad man kanske skulle kunna kalla något slags indiejojk. Det var trevlig och soft musik.

Sofia Jannok

Vi gick vidare och lyssnade på en låt eller två av Stiftelsen. Deras dansbandsrock har jag inte mycket för, så där stannade vi inte länge. De verkade dock mycket populära på Yran, men så är de ju så gott som locals också. Nej, bättre blev det när vi gick för att lyssna på Mando Diao, som sjöng sina Fröding-tolkningar.

Mando Diao

Bo Kaspers orkester var vad jag såg fram emot mest under fredagen och de levererade som vanligt. Högsta betyg!

Bo Kaspers Orkester

Kvällen avslutades med In Flames, vilket var en stor kontrast till resten av dagens softa musik. Vi lyssnade några låtar innan vi bestämde oss för att dra oss hemåt. Vi hade gärna stannat lite till, men klockan var efter midnatt och vi hade nästan en timmes körning genom de kolsvarta jämtländska skogarna innan vi fick sova.

In Flames

Dag två på Yran började med dagens bästa band. Först ut var nämligen First Aid Kit. Mellansnacket var lite tafatt, men sjöng gjorde de fantastiskt bra. De bjöd på lite oväntat röj på scen, med mer headbanging än In Flames!

Johanna i First Aid Kit

Klara i First Aid Kit

Ulf Lundells spelning var OK bakgrundsmusik medan vi satt och väntade på bättre tider, det vill säga Amanda Jenssen. Hennes spelning gillade jag.

Amanda Jenssen

Vi gick innan slutet av hennes spelning för att hinna se slutet av Johnossi, som spelade samtidigt. Vi fick faktiskt höra ett par av deras mer kända låtar, trots att vi inte var där så länge.

Johnossi

Vi missbedömde Jämtlands presidents popularitet. När vi väl kom upp till stora scenen i vad vi trodde skulle vara god tid innan Alice Cooper, var torget knökfullt. Vi härdade ut i den packade folkmassan för att få höra åtminstone ett par låtar av Cooper, innan vi trötta körde tillbaka till huset igen i den kolsvarta natten.

Alice Cooper

Höga kusten

Vi började vår semester i somras med att åka upp till Örnsköldsvik och Höga kusten tillsammans med mamma, pappa, syrran och hennes familj. Mamma och pappa bodde hos mormor medan vi andra hyrde stugor en liten bit därifrån.

Höga kusten-bron

Efter första natten åkte vi till Skuleskogens nationalpark där vi vandrade upp till Slåttdalsskrevan och tillbaka, en sträcka på totalt 10km och en stigning på nästan 300 meter. Lilla Oskar, två år, gjorde en fantastisk insats då han själv gick flera kilometer i den knöliga terrängen. Väl uppe vid den 30 meter djupa skrevan belönades vi med en fantastisk vy över Höga kustens landskap.

Vandring i Skuleskogen

Slåttdalsskrevan

Slåttdalsskrevan

Jag och Roger med härlig vy över Höga kusten

Dagen efter blev betydligt lugnare. Vi körde runt i Nordingrå socken och stannade till i bland annat de båda fiskelägena Norrfällsviken och Bönhamn. Mamma pekade ut var både mormor och morfar bott under deras uppväxt. Vi åkte till Rotsidan och fikade - bada var det för kallt i vattnet för att göra.

Bönhamn

Bönhamn

Morfar och dotterson på Rotsidan

Sista dagen i Ö-vik tog vi en sväng på stan. Sedan åt vi lunch hos mormor och passade på att umgås lite med henne innan jag och Roger åkte vidare till Östersund.

Arken i Örnsköldsvik och hoppbacken i bakgrunden

Flygplan

På Teneriffa bodde vi som sagt nära flygplatsen. Vi oroade oss lite för att trafiken skulle störa, men det var faktiskt inte så farligt. Det var snarare ett roligt inslag med något mer att titta på. Och fota förstås.

Fotografering i Gränna

Vi har spenderat två helger i rad i Gränna och det har getts många tillfällen att fotografera. Medan Roger första helgen bytte däck på bilen smög jag runt i hans föräldrars trädgård och fotograferade småfåglar och en grannkatt.

En av grannkatterna som brukar smyga på småfåglarna i trädgården

En talgoxe i trädgården

Vi tog en sväng till Röttle för att se ifall man kunde se några laxar hoppandes uppför strömmen, men det syntes inte till några alls. Det blev några foton ändå på vattenfallet och omgivningen.

Fallet i Röttle

Hus i Röttle

På vägen hem stannade vi till vid Brahehus där givetvis kameran åkte fram igen.

Roger fotograferar vid Brahehus

Brahehus

Nu i helgen gjorde vi ett tappert försök att hitta några kantareller som fortfarande överlevt och inte gömt sig alltför väl bland alla gula löv. Vi fick faktiskt några kantareller med oss hem - i alla fall så det räckte till varsinn macka.

Grännaberget i höstfärger

Vi gjorde också ett nytt försök att få se de hoppande fiskarna i Röttle och den här gången fick vi faktiskt se några öringar hoppa och försöka ta sig upp för det alltför höga vattenfallet. De var inte lätta att hinna få med på bild, men det betyder inte att vi inte försökte.

En hoppande öring

East Sweden Rally

I helgen har det varit rally i stan, East Sweden Rally, en deltävling i rally-SM. Första sträckan i fredags körde de på cykelvägarna kring Cloetta Center. Vi tog oss dit efter jobbet och tittade. I lördags åkte vi ut till skogarna utanför Borensberg för att titta på mer rally. Vi försökte ta oss någonstans dit inte alla andra skulle åka, men det gick sådär. På de vägar vi hade sett ut på kartan fick inte obehöriga köra. På vårt tredje försök att komma nära, åkte vi mot starten på den sträcka vi tänkte se. Där kunde vi i alla fall parkera bilen och sedan knata bort en bit för att inte stå alldeles vid starten. Det kändes inte helt bekvämt att vi i vårt försök att gena lite, korsade ett par fält vid vilka det satt skyltar "Livsfarligt vidröra ammunition (projektiler o dyl). Beträdande av området sker på egen risk." Banan var förlagd på ett militärt övningsområde; kanske inte så konstigt att det var lite svårtillgängligt.

Vi hittade en rätt bra plats att stå på till slut. Det hade blivit lite förseningar, så vi hade gott om tid att fika och bara njuta av det fantastiska väder dagen bjöd på. Sedan började alla bilar swisha förbi. Det var kul att se rally live, även om man bara hinner se varje bil några sekunder, och det var kul att försöka sig på att fånga bilarna på bild.

När vi tyckt oss sett tillräckligt mycket började vi promenera tillbaka mot bilen. Efter en liten stund blev vi upplockade av en militär, beväpnad med både pistol och yxa, som skjutsade oss resten av biten till vår bil. Vi hade pratat lite med honom tidigare, medan vi tittade på rallyt, annars hade vi nog inte vågat hoppa in i hans bil...

Daniel Lundberg och Mikael Nilsson

Ramona Karlsson och Miriam Walfridsson

Leif Peterson och Toni Sundqvist

Snäll militär