Inatt jag drömde...

Gick upp strax innan 12 idag. Hade en skitskum dröm innan dess. Det började med att jag och mina föräldrar (tror att syster eventuellt var med också) hade varit i Pingstkyrkan. Javisst, det är ju konstigt i sig! Mina föräldrar är ju engagerade i Sollentuna missonsförsamling - en församling som helt håller på att gå under då mina föräldrar på 50+ tillhör de yngsta i församlingen.

Hursomhelst. När vi kom ut från kyrkan diskuterades det om några vänner till familjen som har en CP-skadad dotter och om hur de tvingats gå till Pingstkyrkan av "närhetsprincipen", typ som den som säger till vilken skola man tillhör (om nu det där med närhetsprincipen fortfarande finns kvar). Eftersom Pingstkyrkan var den kyrka som låg närmast var det i pingstkyrkan som det installerades en hiss för dotterns permobil och inte i den kyrka de helst ville gå till. Till saken hör att denna familj faktiskt varit verksamma i Pingstkyrkan, men jag tror att de gjort sitt val på andra grunder...

Men det är fortfarande inte tillräckligt konstigt, eller hur? Vi kom som sagt ut från kyrkan och på något sätt så visade det sig att kyrkan låg där min gamla högstadieskola låg, precis vid Sollentuna station. Om kyrkan i drömmen var samma byggnad som min gamla skola, som förövrigt numera är riven, vet jag inte. Jag noterade att det satt gula skyltar om radioaktivitet uppsatta. Ett tåg stannade vid stationen och ut väller en ström av folk som går mot ett gemensamt mål. Knäpptyst, gravallvarligt. Det var lite Auschwitz-känsla över det. Varvat med de "vanliga" gråa människorna gick människor i vad som såg ut att vara ett slags gula regnjackor.

Medan denna folkström korsar gräsmattan som ligger framför min gamla skola hörs ett krigslarm, sådär som klockan 15:00, första måndagen i varje månad, och från en högtalare någonstans hörs en röst säga "Detta är kapten nånting nånting, bla bla ... vi har tillfångatagit drottning Maragretha (?) ... bla bla". Jag får känslan av att det är ett slags Storebrorsstat á la 1984 eller V for Vendetta, där makthavarna kontinuerligt kan få ut sin information till folket och antagligen även vakar över oss. Nu verkar det som att någon kapten nånting nånting har störtat makten, men han verkar själv inte ha en trevligare agenda.

Vi smyger sakta längs väggen på skolan eller kyrkan eller vad det nu är och funderar på vad som är bäst att göra i det här läget - följa med strömmen och smälta in eller försöka fly obemärkt från platsen. Jag tror att vi tillslut kommer fram till att det är bäst att fly, vilket självklart medför att vi måste korsa strömmen av folk, eftersom det är åt det hållet vi måste gå för att komma hem.

Plötsligt stannar hela strömmen med folk och mannen i gul regnjacka som går längst fram vänder sig mot oss och vi stannar upp. Han håller i ett vapen, rostigt och dant. Jag tänker Waterworld av någon anledning. Då upptäcker jag att vi är inträngda i ett hörn. Mannen med vapnet skjuter mot oss. Han har inte allt för hög precision på vapnet, men han träffar båda mina föräldrar som faller ihop. De är döda. I panik försöker jag komma på hur jag ska ta mig ur denna situation. Då ringer min telefon och jag vaknar upp. Jag kutar upp ur sängen, förbereder mig på att låta vaken, ifall det är mina föräldrar som ringer. De behöver ju inte veta att jag ligger och sover till klockan 12.

Nummer: ej tillgängligt. Det är antagligen någon försäljare. Jag låter bli att svara, men fan vad många signaler som går fram då. Funderar sedan på ifall min dröm hade någon betydelse - mina föräldrar kanske är skadade och det kanske var från sjukhuset de ringde och det kanske var därför de envisades med att ringa så många signaler. Jag avfärdade det, men jag undrar fortfarande varför jag hade den här drömmen.