Sömnmolekyler

Sömnmolekylerna attackerar, liksom bombarderar skallen och tränger in i huvudet från omgivningen, genom skallbenet och landar slutligen i gäspcentrat. Det är som en ridå som dras ner framför ögonen och hjärnsubstansen sprids - från hjärnan, ner genom nacken, ut i armarna och ner i benen - som en trögflytande tjock rabarberkräm på vilken gravitationskraften får utlopp för sitt predatoriska habegär där nere i avgrunden någonstans. En svag yrsel uppträder och det börjar bli svårt att fokusera blicken. Det är här någonstans man önskar att man drack kaffe.