SJ

Vi hade i alla fall tur med vädret
eller
Till Öster(göt)land vill jag fara
eller
Borta bra, men hemma bäst
eller
Den som väntar på något gott...
eller
I fem timmar försmäktar jag på denna färd
eller
Jag är en loser baby, jag har inget körkort
eller
I grevens tid
eller
SJ ur drift, jag på vift
eller
Tur & Retur, som i turen har vänt

För en vecka sedan skulle jag åka hem från Stockholm. Det gick inte alls så smidigt som jag hade hoppats. När jag kom till Centralen ca 10 minuter innan mitt tåg skulle gå, 14:40, såg jag att mitt tåg var inställt. Jippi. Vi som skulle med det inställda tåget blev ombedda att ta ett tåg 14:55 mot Eskilstuna/Arboga, gå av i Södertälje och vänta på ett nytt tåg, som skulle ta oss söderut.

Arboga-tåget avgick i tid. Vi kom fram till Södertälje ca 15:15. Personalen på Arboga-tåget sa att vårt nästa tåg skulle avgå 15:30. Enligt skylten vid spåret skulle det egentligen ha gått 15:02 från Södertälje. Innan klockan hann bli 15:30 ändrades avgångstiden till 15:40. Sedan 15:45. Helt plötsligt ändrar de vilket spår vårt tåg ska komma in på och vi får byta perrong. Tåget ska nu avgå 15:55 istället. Sedan 16:00.

Södertälje Syd, strax efter bytet av perrong

Till slut rullar tåget in på Södertälje Syd, söderifrån. Vi får sätta oss på tåget någon minut innan 16:00. Men tåget rullar inte iväg. Jag tittar ut genom fönstret och en ny tid visas, 16:10. Sen 16:20, men tåget rullar iväg 16:12 enligt min klocka. Ungefär en timme fick jag vänta i Södertälje.

På grund av vad jag tror de sa var ett elfel mellan Nyköping och Norrköping kunde detta tåg inte ta oss hela vägen, utan vi var tvungna att byta till buss i Nyköping. Vi som skulle vidare från Norrköping till Linköping blev instruerade att ta Östgötapendeln den sista biten.

Vi kom fram till Nyköping ungefär lagom till det att jag skulle ha varit hemma enligt den ursprungliga planen, 16:57. Vi klev av tåget. Men där fanns ingen buss. Där fanns ingen som kunde tala om när bussen skulle komma. Där fanns ingen som kunde bekräfta att det överhuvudtaget skulle komma någon buss.

Efter 40 minuters väntan kom det till slut en buss. Den skulle köra folk till Norrköping. Chauffören visste inte om det inkluderade de som skulle vidare till Linköping också. Chauffören fick inte tag på någon på SJ eller någon annan som hade koll. Bussen blev ju i vilket fall full direkt. Vi andra som inte kom med fick vänta på nästa buss.

Det regnar ju i alla fall inte, var det någon som sa. Nej, det var ju sant. Solen sken. Där satt jag någonstans i Sverige och visste inte när jag skulle få komma hem, men det var meningslöst att bli frustrerad eller vara arg på SJ. Jag kunde ju i alla fall inte göra något åt saken. Det var bara att förlita sig på att SJ inte sket i oss helt, utan faktiskt försökte fixa fram en buss, för från det att vi klev av tåget i Nyköping upphörde all kontakt med SJ. Jag hade min bok och min iPod. Jag skickade ett par beklagande SMS och tänkte att fan att man inte har bil och körkort. Jag funderade på ifall jag känner någon i Nyköping. Jag vet några med anknytning dit, men jag känner ingen av dem tillräckligt väl för att ringa och höra ifall de var i stan.

Så småningom kom det två andra bussar. Efter totalt en timmes väntetid i Nyköping rullade bussen iväg. Nu var jag riktigt hungrig - hade ju inte ätit något sedan lunch. I Norrköping var det en kvarts väntetid på pendeltåget. Det hade kunnat vara värre, med tanke på att jag tror att tågen bara går en gång i timmen på söndagar. Självklart blev tåget stillaståendes en stund. Tågpersonalen informerade om att de fått rapport om att "ungdomar" sprang på spåret. Det blev inte en jättelång stund, utan snart rullade tåget vidare till Linköping. Där blev det givetvis den obligatoriska väntan på 214 till Ryd - denna gång 20 minuter. Vid resecentrum i Linköping kunde jag då slutligen konstatera att min resa hade tagit två och en halv timme längre än planerat. Istället för de två timmar och tjugo minuter min resa skulle ha tagit satt jag nu i Linköping, nästan fem timmar efter det att mitt ursprungliga tåg skulle ha gått från Stockholm.

Efter en resa från helvetet (eller till?) (eller genom?) (nåja, vi hade i alla fall tur med vädret) hade det varit trevligt att få en kram, men jag kom hem till en tom lägenhet. Denna gång hade jag ingen hjälte med rullskridskor, som hade kunnat möta mig vid stationen eller tappa upp ett varmt bad åt mig där hemma.