Äventyr bland broar, stockar, vass, vågor, berg och kreatur

Helgens paddling tillsammans med Erik, Jonas och Jonas syster Kristin var ett riktigt äventyr. Det hade hänt lite i området som Jonas pappa rekade för 25 år sedan. Vår första utmaning var att komma ner till Lännasjön, en bit söder om Strängnäs, där vi tänkte börja vår paddling. På grund av vägbommar och andra hinder kunde vi slutligen sjösätta våra kanoter i södra Lännasjön när plan D eller så sattes i aktion.

Bridges over troublesome water

Vi paddlade nerför Bergaån mot Åkers styckebruk och längs med denna å prövades vi av ett flertal olika utmaningar. Det första vi råkade på var extremt låga broar. Under en av broarna var det precis att kanotens spets kom under. Det kom en skvätt regn, nästan sådär så att det hann sluta regna lagom tills vi fått på oss regnkläder. Ganska snart kom vi till en gammal kvarn där det blev tvärstopp. Här fick vi göra vårt första lyft av kanoterna.

Det här var inte den lägsta bron vi tog oss under

Stockar och stenar

Det var lite trassligt att ta sig vidare på grund av stockar och stenar i vattnet, men än var det inte så farligt. Efter ett tag kom vi till en stor gård där de hade byggt en damm. Det innebar ett andra lyft. En snäll själ på gården talade om att det inte var någon idé att sätta i kanoten direkt efter dammen, för den närmsta biten av ån skulle vara alldeles för stenig för att ta sig fram på. Han hänvisade till ett ställe en knapp kilometer ner längs ån. Det innebar två vändor fram och tillbaka eftersom vi hade två kanoter men bara en kanotkärra.

Det var dags för lunch, så innan vi fortsatte paddlingen satte vi oss för att käka den medhavda pastasalladen med kassler. Sedan följde den klurigaste passagen under vår färd. Till att börja med låg och hängde det stockar och träd i och ovanför vattnet som en lång och klurig hinderbana. Vissa stockar gick att komma runt eller under, men på ett flertal ställen körde vi fast. Det blev på med gummistövlarna, som var guld värda att ha med, och sedan var det bara att försöka att dra kanoterna över hindren. Vi stod på strandkanten och på stockar och stenar, både över och under vattnet, medan vi slet och lyfte kanoterna. Det är ett under att ingen av oss druttade i.

Svår terräng

Sehr Schön? - Was!?

Efter ett tag kom vi till ett parti av ån som var mer eller mindre helt igenväxt av vass. På ett ställe fick vi försöka ta oss genom vassen flera olika vägar innan vi slutligen, på det tredje försöket, lyckades komma igenom, genom att först lyfta upp kanoten på en tuva i ån och sedan skjuta ner den på andra sidan tuvan.

Var tog vägen vägen?

Det blev bananer till fika i kanoterna innan vi fick tampas med ytterligare stockar och hängande träd. Efter ett tag kom vi till en spång, som vi var tvungna att lyfta kanoterna över. Vi paddlade vidare en bit efter detta, tills ån plötsligt verkade ta slut. Runt oss fanns bara vass och vattnet verkade stå helt stilla, vilket gjorde att det inte fanns någon naturlig väg genom vassen. Vi misstänkte att vi hamnat snett på något vis. Eftersom vi enligt kartan var rätt nära en väg paddlade vi tillbaka till spången. Erik gick iland och gick ner mot vägen och rekade. Efter ett tag kom han tillbaka med en hjälpsam och trevlig gammal farbror som hade plockat vildhallon. Han förklarade att det troligvis skulle gå bättre en bit längre ner längs ån.

Det blev till att packa ur allt ur kanoterna och bära all packning för sig och sedan kanoterna längs med skogsstigen ner till vägen, för vi kunde inte dra kanoterna på kanotkärran här. Det blev sedan ett antal hundra meter att gå dubbla vändor med kanotkärran.

Jag trivs bäst på öppna vatten

Den lilla bit som var kvar av ån var rätt snäll och lättpaddlad. Vid ett ställe fick vi lyfta kanoterna igen, då det var en gångbro vi inte kunde ta oss under. Vilken frihetskänsla det sedan var när vi slutligen nådde åmynningen och såg Visnarens öppna vatten! Fram tills nu hade ytan för vad vi sa "oh, öppet vattnet!" blivit mindre och mindre för varje gång. Nu var det slut på djungeln. Det var en krävande och utmanande sträcka. Även om det vid ett par tillfällen kändes som vi inte skulle kunna ta oss vidare var det kul att kämpa sig igenom ån. Men det var skönt när vi väl var igenom. Vi var trötta och hade ont i kroppen.

Äntligen ute på sjön!

Nära koupplevelse

Vi paddlade över Visnaren på udden längs Visnarens östra strand. Vi såg ett par komockor. "Huh, går det kor här?" tänkte vi. Vi slog i alla fall upp vårt tält och satte oss på en klippa. Vi grillade korv och bananer med choklad. När det började skymma fick vi så småningom påhälsning av korna. Först kom det en. Sedan tre. Sedan visade det sig att en av de tre korna tydligen var en tjur, när man tittade lite närmare. De var nyfikna och en av dem vågade sig riktigt nära. Efter ett tag kom det ännu fler kor till udden, kanske femton stycken eller så, och det var åtminstone tre kalvar. Korna var söta och de såg snälla ut, men det var lite läskigt när de var nyfikna och kom riktigt nära. Som tur var var de lättskrämda upptäckte vi, så alltför närgångna blev de inte.


Det var en superfin kväll och vi satt så att vi såg solnedgången. Det var väl värt dagens slit.

Morgonstund har guld i mund

Det gick hyfsat bra att sova, men när vi vaknade hade jag ont i hela kroppen kändes det som. Det blev lite bättre när man kom upp och började röra på sig. Vi började med att äta frukost innan vi packade ihop oss och gav oss iväg. Mackor med tubost och fruktsoppa funkade bra som frukost.

Byteshandel

Lördagen bjöd på kanonväder, vacker miljö och lättpaddlat vatten. Vi paddlade genom Visnaren och fick göra ett kort lyft över till Nedre Marviken. Det var häpnadsväckande natur där, där den långsmala sjön var omsluten av höga berg. Vi tog varsin bulle ute på vattnet och sedan försökte vi titta efter något ställe där vi kunde fylla på vår vattendunk. Vi såg ett äldre par vid en mysig liten stuga, så vi paddlade in mot land och frågade ifall vi kunde få lite vatten av dem. Det fick vi och den rara kvinnan gav oss också varsitt äpple. Som tack fick de de bullar som hade blivit över.

Årets första bad

Mellan Nedre och Mellan Marviken blev det ytterligare ett litet lyft och sedan följde en kort slalombana genom vassen. Snart var det dags för lunch och vi stannade vid en lägerplats med permanenta vindskydd och eldstäder för kanotister och vandrare längs Sörmlandsleden. Det blev köttbullar och potatismos.


Vi fortsatte färden söderut. Vi såg många andra kanotister ute under dagen. Konstigt att vi inte stötte på några under första dagen... Årets första och hittills enda bad för min del stannade vi för att ta vid en badplats utanför Svinsjön. Det var kallt i vattnet, så vi var inte i länge innan vi forsatte vår färd.

Sveriges största prilla

Mellan Mellan Marviken och Övre Marviken kunde man åka med kanoterna genom ett betongrör, så här slapp vi lyfta kanoterna. Det var tacksamt! Vi tog oss igenom Övre Marviken utan några problem och vid dess södra ände var det dags för ett sista lyft. Denna gång handlade det också om ett par hundra meter och vi fick korsa en lite större väg. Vid vägen fanns en skylt "Affär", som pekade längsmed vägen ner till samhället Laxne. Vi var rätt så hungriga vid det här laget, så suget efter något sött och flottigt blev för stort när vi såg denna skylt. Vi gav vika och gick ner till den lilla landsortsbutiken. I kassan stod en kille med Sveriges största prilla under läppen och något som skulle kunna ha varit brylkräm i håret. Det blev ett fyrpack Mariestads, två påsar chips och varsinn glass.

The Quest For the Holy Lägerplats

Efter att ha puttat i kanoterna i Klämmingen norr om Laxne höll vi utkik efter någonstans där vi kunde slå läger för natten. Det var inte helt lätt att hitta någon bra plats, för sjön var omsluten av berg med rätt så tät barrskog och det såg inte ut att finnas någon bra plats för tältet. Till slut fastnade våra blickar för en hög klippa där någon tidigare gjort i ordning en eldstad. Vi stannade där och konstaterade att om man gick ytterligare en bit upp på berget kunde man hitta en tillräckligt stor och plan yta för att sätta upp tältet.


Vi började med maten innan vi slog upp tältet, för nu var vi riktigt hungriga. Vi gjorde korvgryta på korv, passerade tomater och majs och åt det tillsammans med ris. Gott, gott. Vi satte sedan upp tältet och jag plockade lite blåbär. Sedan var det dags att tillaga kvällens efterrätt, som skulle bli scones. Medan vi gjorde de började det regna. Det gjorde inte så mycket eftersom vi hade regnkläder och då det inte spöregnade var det ingen större fara. Sconesen blev i alla fall mycket goda och med blåbär var det en riktig höjdare. Just då kändes chipsen som vi köpte tidigare rätt överflödiga, men det blev lite sådant under kvällen också.

Sconesbakning

Bakom nästa krön

Hade det inte varit för att vi var så hungriga hade vi nog paddlat en bit till, för att hitta ett lite planare ställe att slå läger på. Det lite ironiska var att det hade räckt med att paddla en hundra meter till för att komma till en perfekt lägerplats med sandstrand, en eldstad med stockar att sitta på runtom och gott om yta att sätta upp vårt tält på. Men å andra sidan hade det inte varit ett lika roligt ställe.

Vår lägerplats. Stranden strax efter lägerplatsen.

Vågade vågor

Det regnade resten av kvällen och en bit in på natten, men på morgonen hade regnet upphört. Det blev frukost - samma som föregående dag - och sedan packade vi ihop oss och gav oss iväg. Efter ungefär en och en halv timmes paddlande fick vi avbryta paddlingen på grund av att det blåste för mycket. Det blev alltför höga vågor. De slog nästan över i kanoten och det var svårt att ta sig fram på det öppna vattnet. Vädret var bättre lämpat för de vindsurfare som var ute på sjön. Vi hade i vilket fall inte tänkt att paddla längre än till lunch på söndagen, men en stund till ute på vattnet hade det nog blivit om det inte varit för blåsten.

Vind i vassen. En av vindsurfarna.

Vi fick slita en del innan vi hittade ett bra ställe att gå i land på. När vi väl var på fast mark ringde vi Jonas pappa som skulle hämta oss och kanoterna enligt överenskommelse. Sedan lagade vi lunch - pasta och köttfärssås på burk medan vi väntade.

Väntan.

Från A till Ö

Nedan är en karta på hela rutten (fotad från de kartor vi hade med oss). Den kan jämföras med kartan från Google maps. Om man försöker se Bergaån på satellitkartan kanske man fattar hur liten den var!