Freak Kitchen vs. Linköping Jazz Orchestra

Konserten i lördags med Freak Kitchen och Linköping Jazz Orchestra var kanon! Att följa med på den var det bästa beslutet jag tagit på länge. Jag hade lyssnat in mig lite på Freak Kitchen på jobbet under veckorna innan konserten, så det var en hel del jag kände igen och det var en hel del bra.

Jag tror aldrig jag har varit med om så svamligt mellansnack på någon konsert, men det funkade riktigt bra och Ia var rolig. Lite svammel, lite skämt, lite improvisation och mycket göteborgska. Basisten förstärkte också upplevelsen med att vara en gestikulerande sidekick. LJO:s orkesterledare Magnus Ericsson gjorde ett enastående jobb och det var kul att se hur mycket han tyckte om att spela tillsammans med Freak Kitchen då han jammade loss med sin saxofon.

Magnus Ericsson jammar loss med Freak Kitchen när övriga orkestern är ute.

Och musiken - mycket bra! Några låtar körde Freak Kitchen själva, några tillsammans med bara Magnus, men det mesta var tillsammans med hela orkestern. Det blev en härlig blandning av hårdrock och jazz. Nu väntar jag på att DVD:n kommer ut så att jag få lyssna på dem igen!

Freak Kitchen och LJO på scen. Alla tre bandmedlemmar, inklusive trummisen, är framme och sjunger.

Efter konsertens slut gick tre av oss till Bishops Arms. Det var fullsmockat när vi kom dit och vi fick leta efter ett bord vi kunde sitta vid. B hittade några andra han kände och som också varit på konserten, så vi slog oss ner där. Jag tröttnade rätt snart på samtalsämnena - öl ("jag köpte en flaska X på systembolaget i julas, den kostade åttio kronor" - här skulle vi bli imponerade), gamla datorer som cray-1 ("det var så synd sen när de nya datorerna inte längre hade inbyggd soffa") samt gamla joysticks ("slick stick var den som såg ut så här", "nej den såg ju ut så här"). Jag tröttnade rätt snart.

Jag funderade ett tag på ifall jag skulle ta mig hemåt, för skulle det inte bli mer spännande än så här vettefan hur länge jag skulle orka stanna. Jag bestämde mig dock för att ta en öl till. I baren träffade jag Jonas från "grannföretaget" (alltså det företag vi delade lokaler med när jag gjorde mitt exjobb). Det var länge sedan jag träffade honom - han har inte varit med då jag käkat lunch med några av de andra från samma företag de senaste gångerna. Vi stod och snackade i baren ett tag och sedan gick jag tillbaka till mitt sällskap, ursäktade mig och satte mig ner tillsammans med Jonas och de han var där med, några från företaget.

Det blev, i min mening, intressantare samtal nu och det i ett sällskap jag trivs bättre. När Bishop Arms stängde vid ett tänkte några av oss först fortsätta till Platå, men istället hamnade vi hemma hos Jonas där vi drack sprit, snackade och lyssnade på nostalgimusik. Strax innan fem försökte vi ringa en taxi, vilket inte var helt lätt vid den tiden, men efter att nästan ha gett upp fick vi till slut tag på en och jag kom så småningom hem och i säng.

Sammanfattningsvis kan man säga att lördagen blev mycket bra och söndagen blev väldigt kort...