Gran Canaria

Förra helgen kom vi hem från Gran Canaria. Jag tror faktiskt inte en enda av våra farhågor inför resan införlivades. Värme och avkoppling var en bra kombination och vi har nu förståt tjusningen med solsemester!

Det var otroligt skönt att i en vecka koppla bort verkligheten - jobb, mörker, höstrusk och snöslask. Det blev en vecka då vi bara tog det lugnt och njöt av tillvaron. Det fanns internetuppkoppling till överkomligt pris, men vi valde att inte använda internet.

Den mesta tiden spenderade vi faktiskt på hotellet, vilket jag inte trodde att vi skulle göra. Vi hade ett stort och fräscht hotellrum och en rymlig balkong med sol i princip hela dagen. När vi inte satt på balkongen och slappade med en bok och något gott att dricka, passade vi på att träna lite, då det fanns goda möjligheter till sådant på hotellet. Vi spelade tennis, gymmade, körde ett par core-pass och förstås också simmade i någon av hotellets fyra pooler.

Det var en väldigt lugn och behaglig atmosfär på vårt hotell och barn var förbjudna. Visst var majoriteten av gästerna medelålders och uppåt, men det störde oss inte. Vi roade oss dock lite åt "pepparkakstyskarna" som låg och pressade i solen hela dagarna (och såg ut därefter också). Det var ett medelålders par som varje förmiddag mellan halv 10 och 11 spelade tennis och sedan, från klockan 11, låg vid poolen (alltid i samma solstolar som de paxade innan tennisen) fram till 4 eller så. De klev bara upp någon gång ibland för att hämta förfriskningar.

Vi spenderade förstås inte all tid på hotellet. Det blev några promenader ner till stranden och Maspalomasöknen, vilken låg ca 2 km från hotellet. Maspalomas var riktigt häftig - en riktig öken, om än väldigt liten. Man kunde i princip alltid se havet eller stan, så man behövde aldrig vara rädd för att gå vilse.

Vi gick inte vilse i öknen, men däremot hittade inte mina glasögon hem därifrån. Det var redan första dagen de kom bort. Jag hade mina slipade solglasögon på mig medan mina vanliga glasögon låg i ryggsäcken. Någonstans i öknen, när jag tog ur eller la i min kamera i väskan, måste jag ha tappat fodralet med glasögonen. Det upptäckte jag förstås först när vi var tillbaka på hotellrummet och hur lätt är det då att gå tillbaka och hitta ett par glasögon i öknen? Vi gjorde i alla fall ett tappert försök, men utan resultat. Det fick bli en sväng till optikern för att skaffa linser dagen därpå. Jag var beredd på att säga saker som "He perdido mis gafas" och "Quiero lentes", men optikern kunde engelska hjälpligt.

En dag tog vi en sväng till Atlántico, ett köpcenter 30 minuters bussfärd från hotellet och Playa del Inglés. Efter en timme hade vi gått igenom hela köpcentret (utan att handla något) och hunnit med att äta lunch. Vi kände att vi var tvungna att ta ett varv till genom gallerian, för att det skulle kännas lite mer värt mödan att ha tagit sig dit. Vi spenderade en timme till där och tittade på kläder, skor och annat. Till slut köpte vi i alla fall ett par solglasögon innan det bar hemåt med bussen igen. Vi är verkligen inte bra på att shoppa!

Vi funderade på att göra några fler utflykter - en tur till Las Palmas eller upp i bergen till exempel - men det blev aldrig av. Istället gjorde vi ett aktivt val att stanna på hotellet och bara vara istället, för det var det den här semestern handlade om. Vi skulle bara ta det lugnt, få lite tid tillsammans och samla krafter. Mission accomplished!