Android

Sent omsider har jag nu köpt en smartphone, inte en dag för tidigt. Min gamla dumfån har varit paj i nästan två år. Det har visserligen gått att ringa med den, prata i den, sms:a med den och till och med surfa med Opera Mini på den, men högtalaren för ringsignalen är trasig, så jag har väl missat sådär en 95% av alla samtal de senaste åren.

Men nu har jag alltså till slut fått ändan ur och köpt en ny telefon. Att det har dröjt så länge har flera orsaker. Behovet har väl inte känts tillräckligt stort, eftersom den gamla faktiskt har varit brukbar och det i ärlighetens namn har känts rätt skönt att inte alltid vara nåbar. Den största anledningen är ändå att jag helt enkelt inte har hittat en telefon jag gillar. De flesta smartphones är för stora och dyra, alternativt för kassa, men nu har jag alltså hittat en telefon som känns lagom stor, har tillräckligt bra upplösning på skärmen och inte kostar en förmögenhet - en Sony Ericsson Xperia Ray. Det som jag just nu tycker känns sämst med den, efter att ha haft ett dygn på mig att pilla på telefonen, är kameran. Det var i och för sig ingen överraskning eftersom många skrivit om det på nätet, men det är samtidigt just kameran Sony Ericsson använder som säljargument i reklamen för Xperia Ray. Konstigt nog. Aja, jag har inte försökt ta så värst många bilder än.

Det är skönt i alla fall att nu kunna känna sig som en del av 10-talet, även om det känns som jag har sålt de sista delarna av min
själ till Google, de delar de inte redan hade... Det de inte visste om mig redan lär de snart få veta med alla appar och grejer som finns i den här telefonen. Kul med en ny leksak hursomhelst, på vilken jag med lite mer besvär än vanligt skrivit en hel bloggpost!