Teneriffa

Redan i våras bestämde jag och Roger att det i år skulle bli en resa till solen under hösten, såsom det blev för två år sedan då vi åkte till Gran Canaria. Kanarieöarna kändes lockande även denna gång och efter mycket letande på nätet hittade vi en resa och ett hotell som kändes bra.

Stranden, nedanför vårt hotell.

Det blev Teneriffa och en mycket liten ort nära södra flygplatsen. Där fanns inte så många affärer och restauranger, men på detta hotell var det all inclusive som gällde, så det gjorde inte så mycket. All inclusive ja; det var första gången vi provade på det. Första dagen blev vi rätt besvikna på maten. Det var dåligt med grönsaker till frukosten och lunch- och middagsbufféerna var måttligt inspirerande. Det kändes som att jag hade tröttnat på all inclusive redan första dagen. Men faktum är att det blev bättre de följande dagarna. Vi lärde oss var vi skulle leta på de gigantiska bufféborden. Dessutom hade de en variation med olika huvudteman till middagsbufféerna, till exempel mexikanskt en dag och asiatiskt en annan dag, så man behövde inte äta samma sak varje dag.

Vårt hotell tidigt på morgonen.

Lite väl många bufféer kan väl tyckas, i och för sig, innan veckan var slut. Det blev ju frukost, lunch och middag på hotellet de allra flesta dagarna. Men när vi åt i hotellets á la carte-restaurang en av kvällarna, måste jag säga att jag saknade bufféns valmöjligheter. Visst var det en trerättersmiddag, bordsservering och en lugnare atmosfär, men själva maten tyckte jag inte höll mycket högre klass än den i bufférestaurangen.

Ja, all inclusive-maten var faktiskt för det mesta tillfredsställande, men jag tyckte det var svårare med drickan. Vinet till måltiderna var helt OK, men ölen var inget vidare och beställde man något i poolbaren kom ju allt i plastglas. Som svensk vill man ju också gärna ha kaffe på maten, eller te i mitt fall, men det fanns det inte i restaurangen varken till lunch eller middag. Det tog någon dag innan vi lärde oss att vi fick gå till poolbaren för att få kaffe på maten och ytterligare någon dag innan vi lärde oss att gå till lobbybaren för att slippa pappmuggarna.

Några av dagarna höll vi oss på och runt hotellet. Vi slappade, läste bok, simmade och promenerade runt i området. Vi tog till och med en joggingtur i solnedgången en av dagarna. Hotellet verkade äga ett eget litet naturreservat, så vi tog förstås en promenad där också. Det var ett ganska torrt och kargt landskap i reservatet, men med grönska i de två ravinerna.

Hotellets naturreservat.

Vulkanen Teide sett från hotellets strand.

Vi hyrde bil ett par dagar och första dagen med bil tog vi en tur upp till vulkanen Teide. På vägen upp mot 2200 meters höjd passerade vi en bit upp ett grönt bälte med barrskog. Något högre upp hade skogsbränder härjat och ytterligare lite högre upp blev landskapet kargt igen, med mestadels lite kaktusar och små torra buskar. Vi tog aldrig kabinbanan upp på toppen, men fick se fantastiska vyer i alla fall.

Slingriga vägar uppå berget. Eldhärgade sluttningar. Raka vägen genom vulkanlandskapet. Teide till vänster och dess karga omgivning.

En av dagarna åkte vi upp längs östkusten. Vi stannade till i Candelaria, tittade på den stora basilikan och promenerade längs stranden. Sedan åkte vi vidare till Santa Cruz, Kanarieöarnas huvudstad, där det blev mer promenerande och lunch på ett café. Innan vi vände hemåt åkte vi till San Andrés, norr om Santa Cruz. Där trotsade vi regnet och tog ett dopp i havet vid den fina sandstranden.

Konserthuset i Santa Cruz.

Regnbåge vid stranden i San Andrés

På det hela taget var det en skön och avkopplande vecka. Vi hade inte strålande sol varje dag, men det var varmt och behagligt och vi fick en liten sol- och D-vitaminboost.