Slarvmaja

Härligt att se att batteriet på mobilen är fyllt, att hela symbolen är fylld av härlig grön färg och inte ett tunt rött varnande streck som indikerar att snart kan jag inte längre använda min mobil. Jag har slarvat bort min mobilladdare. Jag hade två. Den ena slarvade jag bort tidigt i våras tillsammans med min hårborste. Det var min laddare och hårborste för bortabruk. Jag hämtade hem dem, men var tog de vägen sen? Nu har jag lyckats slarva bort den andra laddaren också. Jag är duktig på sådant. Laddade mobilen hemma hos Sanna i fredags, när jag var där med henne, Helena som var på besök i stan för att skriva tenta, Lisa, Anders och Fredrik. Mobilen överlevde då några dagar till. Igår var det kris, men som tur var har man snälla arbetskamrater. Jag fick en mobilladdare av Karin eftersom hon hade en som låg hemma till ingen nytta. Tack!

Ja, jag är slarvig. Slarvade bort laddaren till Filifjonkan i våras också. Efter lite backtracing inser jag att jag kan ha lämnat den i antingen Cerum eller CYD-poolen. Finns den inte där är den borta. Jag börjar med Cerum. Hittar ingen laddare där. Jag fortsätter sedan till CYD och där ligger den! Helt orörd sen dagen innan. Vilken tur jag hade den här gången då!

En annan intressant grej jag slarvat bort var mitt supernintendo. Mitt nintendo tyckte det var så kul att åka tunnelbana en dag på gymnasiet, så jag tyckte den skulle få åka lite till. Hur länge det fick åka innan någon förbarmade sig över det, tog hand om det och lämnade in det till SL vet jag inte. Det gick i alla fall att hämta på avdelningen för tillvaratagna effekter några dagar senare.

Annars är jag ju väldigt duktig på att slarva bort mössor och vantar och sånt också. Jag slarvar väl i genomsnitt bort en mössa och ett par vantar (eller en vante så att den andra blir värdelös) per vinter. I år har jag redan hunnit slarva bort en mössa, som jag hunnit bli ganska fäst vid. Vi får se när nästa par vantar ryker.